8 april 2025

Hämtar ut lite saker och tar en stilla kaffe. Kommer gående med sakerna i händerna.

 

På gatan utanför blir jag plötsligt påhoppad av en påstridig kvinna som kanske hoppar ur sin gyllene bil och springer över gatan. Hon ropar:

-Hej

jag svarar lugnt hej hej varpå hon säger

-Hej ytterligare två gånger, Hon ler stort flaxar med armarna och hälsar sedan en gång till.

Funderar tyst om det är någon slags försäljare av något slag. Vad vill hon sälja? Hinner undra om hon bara har provision och ingen fast lön i och med att hon är så jävla påstridig, smajlande och inte ens lyssnar på att jag redan besvarat hennes hejjande flera gånger.

Den påstridiga och helt obekanta kvinnan byter då mantra och frågar

-Hur mår du? Hon verkar inte alls ta sig tid att lyssna för när jag börjar svara -Jo det är väl lite ... så har hon redan ställt samma fråga igen och viftar med armar liksom händer.

-Mår du bra, är hennes sista fråga. Hon läser uppenbart inte mitt ansikte eller försöker känna mitt obehag av hennes påfllugna närhet och påklistrade leende.

Då hon flaxar påstridig utan att bry sig om att lyssna på mina försök till svar så börjar jag lugnt och stilla gå bort från henne. Situationen börjar kännas väldigt enkelsidig och obehaglig, vilket antagligen hela min kropp också utstrålar. Så obehaget gör jag givetvis inte någon hemlighet av när jag bara helt sonika lämnar platsen och den påhoppande kvinnan, utan att vända mig om. Befriande och skönt. Okänslig kvinna med ett enda syfte och behov, någon typ av bekräftelse som hon förväntar sig. Något hon vill sälja. Alldeles för närgånget lomhört och intensivt med ett påklistrat leende.

Mycket konfys över det hela - vem var nu detta - varför? 

 

Funderar och funderar men blir inte mycket klokare över vem det kan vara. Initialt så trodde jag att det var någon typ av säljkärring som ville sälja något. Med ett stort påklistrat leende och de frågor hon ställer utan att ge någrasomhelst tecken på att någonsin lyssna på svaren.

Frågar två kvinnor vilka jag brukar hälsa på och snacka lite, om det möjligen var dem jag mötte och inte kände igen. Har jag blivit senil? Kommer inte längre ihåg någon som väl känner igen mig? Under några dagars tid går tankarna fram och tillbaka. Till slut fastnar jag för Banafshe, en flickvän för över 25 år sedan. Inte många likheter alls, inte alls samma kroppsspråk eller sätt att föra sig och tala.

Men den enda som har några likheter som går att känna igen. Förvisso mycket svaga likheter men ändå. 

Bestämmer mig till slut för att det påträngande okända kvinnan troligen måste vara Banafshe om det är någon jag har varit bekant med.  Försöker hålla tillbaka irritationen över hennes närgångna och okänsliga påflugenhet. Skickar ett sms, kort.

***Ho ho, kände igen dig till slut.*** 

Banafshe svarar inte men nu börjar jag bli säkrare på att det nog måste vara Banafshe ändå. Så ett sms till skickas så att vi kan försöka ses och jag kan försöka förstå varför jag inte kände igen henne, berodde det på mig eller henne eller bägge?

***Passar ett benpass för Banafshe på .... kl. 11?***

Tänkte att vi kunde ses och göra något i stället för en stel fika med någon man egentligen är irriterad på.  Banafshe svarar.

***Det kändes fint och vuxet att råka mötas

och kunna säg hej utan att du behöver skrika fula

persiska ord åt mig eller låtsas att du inte hade 

sett / känt igen mig.

 

Men jag vill absolut inte ha någon kontakt med

dig och jag hoppas att du respekterar det.

Allt gott till dig!

BB***

-Tja goddag yxskaft, vad säger man? Här svänger hon från att vara påhoppande och överdrivet intensiv utan att på allvar interagera, eller ens presentera sig själv till att skylla allt på någon som Låtsades att inte känna igen henne (enligt henne).  Och efter hennes påhopp vill hon absolut inte ha någon kontakt med den hon hoppade på. Offerrolllsatletiskt psykfall med en stor och naturligt vältränad fallenhet för saken. vad säger man?

Här kommer Banafshe, alla deprimerade, eller de som behöver daglig hjälp för att fungera i livet må akta sig. För Banafshe kräver att bli omedelbart igenkänd, sedd, hörd och älskad när hon kommer farande i sin gyllene vagn och smått hysteriskt springer över gatan. Ställer frågor men lyssnar inte på svaren. Men mest av allt tar sig inte besväret att presentera sig för personer som inte känner igen henne. 

Varför skulle Banafshe behöva presentera sig för idioter som bara låtsas att inte se eller känna igen henne? Nej, det ligger under hennes värdighet. Alla måste alltid känna igen Banafshe även över 25 år senare! Här kommer jag i min gyllene vagn och jag tål att titta på. Bekräfta mig snabbt utan att tjattra. Jag tänker inte lyssna på vad någon säger, eller presentera mig. Jag är trots allt Banafshe i min gyllene vagn. Jag är god och jag gör bara gott. Flytta på er, Idioter.

Låt mig göra min goda gärning och obstruera inte mot min osjälviska godhet, tack! 

Här kommer jag, jag kan holistiken så jag kan ignorera verkligheten. Tralla la.

 

Svarar snabbt:

 

***Hej beklagar att du känner så här

Det var inte jag som kom fram till dig och ville

prata. det var du som började tala och jag kände verkligen inte igen dig

ha det bra. hej då!***

 

Banafshe har tydligen fått höra något iranskt ord som hon tyckte var dåligt för över 25 år sedan, vilken hon passar på att påpeka i sitt svarssms.

-Ojdå Banafshe, har någon sagt något som du tyckte var dåligt för över 25 år sedan? Uppkom detta som ett fundamentalt brott mot alla kända naturlagar? Eller kan det ha funnits några bra orsaker till detta? Tex att Banafshe fått feedback på sitt eget beteende. Men det kanske inte passar så bra att minnas just nu? Kan det eventuellt kanske vara så att Banafshe betett sig dåligt, eller är något sådant helt omöjligt? 

Märkligt Banafshe brukade ofta säga att hon aldrig hade klarat av sin skola om det inte var för all hjälp hon fått av mig, nu verkar allt detta som helt bortblåst.

Banafshe du har somnat i min famn så så många gånger. Masserad till total avslappning och sedan sömn. När du sedan mycket försiktigt har väckts så påstod du nästan alltid att du inte alls sov. -Tja, för att inte sova så snarkade du nog väldigt mycket. Men kanske du drömde att du blev masserad av mig och inte sov? En snäcka i en snäcka och bruset man hör är kanske inte det man lätt tror. Havets vågor och svallet från en annan värld.

Men en sak kan jag nog säga att den lilla Banafshe som så ofta slocknade så gott i min famn, så totalt avslappnad och nöjd. Hon har väldigt väldigt lite med den flaxande Banafshe med en överstressad kropp hoppade på mig utan att någonsin presentera sig, ställde frågor men aldrig lyssnade på svaren hon fick. En obehaglig situation med en obehaglig kvinna. Självklart det var också därför jag lämnade platsen utan att vända på huvudet.  Den kalla enkelriktningen  räckte mer än väl.

Är många arroganta och självupptagna? Är det många som missar dina finstämda högre insikter som du gärna brukade mässa för dina närmaste. Etik, moral och spiritualitet? Tja.

Vilken människa har det blivit av dig Banafshe. Hur mår du egentligen?

 

Jag är Banafshe och här kommer jag farande i min gyllene vagn

Alla som inte känner igen mig låtsas bara - Miljoner är de

Arroganta och självupptagna ---TUT TUT

 

JAG är Banafshe här kommer jag i min gyllene vagn

flytta på er idioter - låt mig hoppa på er

sedan vill jag absolut inte ha någon kontakt med er

det hoppas jag att ni kan respektera

TUT TUT